Har tankt lite pa det har med snallhet och vanlighet. I borjan nar jag kom hit till NZ blev jag lite forvanad over manniskornas vanliga bemotande. Nu bor jag i en smastad, men enda, promenerar jag pa morgonen och passerar manniskor, ler vi mot varandra och sager "Good morning". Pa backpackers fragar man varandra hur ens natt varit, hur man mar nu pa morgonen, planer osv. Skyltarna man ser pa vagen kan saga (Drive carefully on this road, it has taken loved ones). Jag vet inte varfor men jag blir berord. Jag tycker om det.
Saknad ar nog det varsta man kan kanna, jag har inga inre onskningar att aka tillbaka till Svea just nu, men att kunna sitta pa ett Cafe med Ellen och bara filosofera om allt som kanns, hade jag onskat mig nu. Just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar