Dromboken

Ibland dyker det upp sa otroligt klara drommar. Natten till igar dromde jag att jag var i Sverige, att jag lag i min egna sang, den som bara jag sover i. Jag smog upp pa min mamma och overraskade henne med att, nu ar jag tillbaka, allt blir bra igen, ni slipper sakna mig mer! I min drom stod jag aven pa en bat och tittade ut pa den svenska skargarden, i full sommarblom som att jag bestamt mig for att upptacka Sverige. Men jag var inte lycklig, jag ville inte vara dar. Jag dromde aven att jag skrev i min dagbok, att visst ar jag i Sverige men det ar precis som vardagen i Nya Zeeland, minus den mer storslagna naturen alla manniskor man traffar, klagandet over hur lite pengar man har.

Ju mer jag skrev om skillnaderna borjade jag upptacka att jag inte ville vara i Sverige, drommen slutade med en angestliknande "Nooooo" kansla. Och jag ville verkligen bara vakna och finna att jag fortfarande sov i ett Hostellrum, delat med internationella manniskor. Aven om jag inte riktigt bryr mig sa mycket om att bli van med alla.

Jag vaknade upp. Jag var fortfarande i Nya Zeeland. Phuuu.
Eller?

"It's the dreams that makes us who we are, even thought they confuses us to the core. And all we want to do is sleep on the thought, that maybe this dream will lead me to where I Belong."

-Camilla Marie