Gick förbi min gamla högstadiementor Karen idag, hon känner inte igen mig längre, hon är nästan 80 år och det var ett antal år sedan högstadiet satte sina spår i mig. Karen var nog den enda person då som kunde få känslan "Nu jäklar kör vi, nu sätter vi ribban högt och KÖR" blossa upp inom mig.. Även om Karen inte kände igen mig idag, känner jag mycket väl igen henne och vad hela hennes gestalt har betytt och fortfarande betyder för mig. Ibland behöver man en påminnelse om just den känslan, precis som att man ska ut i en hård strid och man behöver rusta sig för den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar