Längsta dagen någonsin på jobbet idag, klockan ringde vid sex tiden imorse, pallra sig upp och åka till jobbet. Även fast jag känner mig trött vid den tiden på dygnet ( givetvis) men jag tackar ändå mitt egenskrivna öde, att jag inte jobbar på Arlanda. Ugha, mina kompisar får regelbundet tider då de ska upp i den omönskliga tiden på dygnet, Kl 03:00, då de förväntas hurtigt att ta taxin till jobbet och leverera..Ojoj..Även om jag känt att jag inte, kroppsligen, gjort så mycket idag så hinner man låta tankarna vandra.
Tänkte lite på en gubbe jag känner, och blir lite ledsen över att människor som har arbetat hela livet förväntas bara leva måttligt. Gubben hade för ett tag sedan tappade bort sin kashmire tröja och ett par riktigt mjuka skinnhandskar som kostat en förmögenhet, han har en genuin känsla för skönhet. Vilket min moster stör sig på en smula,"vafasen ska den gamlingen ha så dyra kläder för? Kashmiretröja när han ändå bara skitar ner den?" Men näe, kvalitet framför konsumtion. Jag kan inte låta bli att beundra gubben.
Jag har rent allmänt hakat upp mig på människors reaktioner till kvalitet, stolthet över sig själv och att hylla framgång. Jag undrar verkligen om det stämmer att vi svenskar i ett tidigt stadium, lär oss att aldrig begära mer än själva nuläget? Skammen i strävan efter perfektion och kvalitet, bristen på att kunna njuta av, samt ta till vara på omgivningens skönhet.
Halleluja för Rachel Portman's klassiska musik
